Vi hade hört ryktena – att den här lilla trattorian i Råå skulle vara något alldeles särskilt. Recensionerna var nästan övernaturligt goda, och förväntningarna därför lika höga. Men Più 39 lyckades med det sällsynta: att överraska oss, överträffa det förväntade och göra alltsammans med lugn, charm och italiensk elegans.
Restaurangen ligger i den lilla kustorten Råå, bara en kvarts bilresa söder om Helsingborg. En diskret fasad, nästan som ett hemligt ställe som bara de invigda känner till – och det gör något med förväntningens glädje. Där inne väntar ett litet, intimt rum med dämpad belysning, rustika träbord och en lugn atmosfär där tiden nästan står stilla. Doften av färsk pasta, örter och olivolja möter en som det första – och man vet instinktivt att man har hamnat på rätt ställe.
Vi började med en klassisk “tagliere italiano” – en överdådig charkbricka med skivor av lufttorkad skinka, salami, inlagda grönsaker, oliver och krämiga ostar. Enkelt, men utfört till perfektion. Olivoljan som ringlats över alltsammans hade en skarp och frisk ton, och brödet var varmt, knaprigt och precis så segt som det ska vara. Ett glas pärlande prosecco satte pricken över i:et – och lade den perfekta grunden för resten av kvällen.
Till huvudrätt valde jag en pastarätt jag aldrig sett förut – en kombination av carbonara och arrabbiata. Föreställ dig det bästa av två världar: carbonarans gräddiga fyllighet och salta pancetta möter chilins hetta och tomatens syra från arrabbiatan. Det var fullständigt himmelskt. Krämigt utan att vara tungt, hett utan att bränna – och med den sortens umami som får en att sluta ögonen av lycka. Jag måste göra ett recept på den rätten – den förtjänar att delas.
Mittemot serverades en hemgjord ravioli med kantareller, och jag kunde nästan känna avundsjukan från min egen tallrik. Fyllningen var intensivt svampig, såsen diskret men djup, och varje ravioli smakade som något gjort med kärlek och precision. Inget var lämnat åt slumpen.
Barnen fick en pastarätt med bolognese gjord på salsiccia – en finurlig och lite mer vuxen version av en klassiker. Den var milt kryddad, hade djup och en sötma som de genast lade märke till. Det åts upp. Snabbt. Och det säger något.
Personalen förtjänar också beröm – inte bara för att vara vänlig och uppmärksam, utan för att de talade om maten med uppriktig glädje. Varje rätt presenterades med stolthet, och man kunde känna att stället drivs av människor som älskar det de gör. Det smittar av sig – och det gör något alldeles särskilt med upplevelsen som gäst.
Kvällen avrundades med en luftig tiramisù och en espresso med skärpa – sötma, beska och krämighet i perfekt balans. Vi satt länge, lät samtalet flyta och njöt av känslan av att vara mätta på precis rätt sätt – med både mage och hjärta fyllda.